《Elbards uppror (Swedish)(Dropped)》


 1. Bytesl?st jagande

    Virvid f?ll. Var nerv i kroppen skrek f?rtvivlat i d?dens skugga. Skr?ck pulserade i kakafoni med den alltomfamnande sv?rta som ?gonen var fyllda av.


    Fort, fort, fort gick det, men ?nd? var det som att ligga stilla. L?ngsamt, l?ngsamt, l?ngsamt ackompanjerades paniken av medvetenhet.


    Virvid g?spade, m?rbultad av sin sovst?llning. Efter ett par v?lbeh?vda gnugg kring ?gonen, lossnade den intorkade natten. En m?rk skog tog form omkring henne, dovt avsl?jad av oranget morgonljus.


    Hon r?ttade till sin st?llning p? den gren hon satt p?. Ett dussin alnar nedanf?r henne bl?nkte morgondagg i kontrastfullt mot den barriga marken.


    Virvid f?redrog att inte vakna upp till fallande mardr?mmar, speciellt n?tter spenderade h?gt upp i tr?d. Hon muttrade ett par svordomar ?t nattens demoner och deras ol?mpliga timing. Vid det h?r laget gick morgonmuttradet som p? r?ls, och inte var det konstigt, hon hade haft snart ett halv?r p? sig att muntligt m?la upp s?dan frustration som man bara kan ha ibland mitt p? morgonen.


    Hennes muttrande avbr?ts av en ofrivillig g?sp med tillh?rande morgonstretch. Det var n?got med att somna halvsittandes p? grenar; man fick alltid sovande h?gerben, och alltid snart-d?r-jag-mardr?mmar.


    Hur som helst s? var s?mnplaten v?rd obehaget. Hon drog in ett djupt andetag av fuktig sensommarluft och log. Luften var sval, barrig och fylld av begynnande f?gelkvitter.


    H?gerbenets kliande s?mn-myror var snart ersatt av ett starkare kliande av f?rv?ntan. Virvid lossade sn?ret kring sig sj?lv. Det var en ny dag, f?ruts?ttningarna var perfekta; det var inte m?jligt att ha jaktbyten n?rmare till hands. Men en ljudl?s duns landade hon hukad vid tr?dets r?tter, spjut i v?nster hand.Mot horisonten var skuggor. Alla konturer var otydliga, dolda av m?rker och morgondimma.


    Inget omkring gav sken av att vara levande. Det hade hon redan sett ifr?n tr?det, men att svepa ett omr?de fr?n ett tr?ds s?kra h?jd var inte samma sak som att vara p? marken, spjut i handen, med sitt eget och sina bytens liv p? spel; hennes jakt hade b?rjat p? riktigt. Med blicken p? sp?nn, r?rde hon sig tyst mot vinden.


    Dagen innan hade en stor del av jaktomr?det ?ter t?ckts. Men fortfarande hade inte ett enda djur setts till, harar exkluderade. Ingen dagsf?rsk avf?ring av adekvat storlek, ingenting, ingenting alls, bytesl?s var hon.


    Hon hade misstankar om sabotage. N?gon av de kadetter som inte kom ifr?n hennes by skulle mycket v?l ha f?tt f?r sig att ¡®?ka p?¡¯ sina egna odds genom att minska hennes. Det var rimligt, speciellt nu n?r f?rstaplatsen tillh?rde Virvid, om ?n med liten marginal... Hon kunde inte bekr?fta sina misstankar; men s? snart hon ?terv?nde till baracken skulle hon fr?ga Elbard och Renald om n?gon av dem sett n?gon passera deras omr?de in till hennes.


    Sabotaget var en barkbit i st?veln. Hon hade aldrig g?tt tillbaka bytesl?s och det t?nkte hon inte g?ra den h?r g?ngen heller. Provianten hade l?nge sedan tagit slut och n?tterna var kalla, men sedan n?r hade det varit anledning till att ge efter? En runda f?rbi baracken skulle ta minst en dagsf?rd och s?dan tid hade hon inte!


    Ibland funderade hon p? att g? utanf?r sitt omr?de, hennes tillordnade jaktmark, men de blev snabbt avf?rdade. F?r riskfyllt. Andra kanske gjorde det, hennes sabot?rer gjorde det garanterat, ifall de existerade i alla fall. Men, det vara inte v?rt det. Virvid deltog inte i tre?rajakten f?r att komma n?st f?rst och i hennes plan fanns inte utrymmen f?r att ta on?diga risker.


    Tre?rajakten var en samh?llstj?nst s? mycket som det var en bemyndigande ceremoni. Under tre?rajakten v?xer ynglingar till krigare sades det. De som l?g i blev bel?nade och f?r den som gjorde allra b?st ifr?n sig skulle en helt ny v?rld ?ppnas...Alla sjutton?ringar deltog i den. Virvid hade sedan liten spenderat timmar i daglig f?rberedelse f?r var dag hon nu levde.


    Tre?rajakten h?ll en central roll i var by Virvid n?gonsin h?rt talas om. Och inte var det konstigt. Starka krigare f?ddes d?r, och de djur som f?llts och togs v?l tillvara p?. Ibland l?nga vintrar och mager jord var torkat k?tt och v?rmande skinn ov?rderliga.


    Under jakten prisades styrka, ?rlighet och sj?lvst?ndighet.


    Straffet f?r att jaga p? annans omr?de var d?rf?r betydligt. Ertappade kandidater kunde tappa flera m?naders po?ng. Men det var bara om man blev sedd.


    N?r det egna omr?det svek henne fanns sj?lvklart tankar om att bes?ka Elbards eller Renalds omr?de. Det fanns ingen chans i v?rlden att n?gon av dem skulle rapportera henne. Men det vore fel. Hon ville inte f?rst?ra f?r n?gon av dem, dessutom var det fegt.


    Det f?rbjudna omr?den d?remot, d?r fanns inte n?gon som skulle m?rka hennes fr?nvaro. Straffet f?r att bli uppt?ckt d?r var, f?rvisso, extremt; ?kte man dit f?r att kunde man s?ga hejd? till alla dr?mmar om att sticka ut i t?vlingen.


    Men vad var risken att bli ertappad? F?r att se n?gon d?r skulle man vara tvungna att vara d?r sj?lv, och vilket regelbrytare skulle vara dum nog att vittna i s? fall? Liten, risken var v?ldigt v?ldigt liten. Inget kunde knappast vara v?rre ?n att vara kvar h?r ?nd?. St?llet var tomt och tiden tickade.


    Virvid bl?ngde in i morgonm?rkret och grimaserade. Idag skulle hon definitivt f?lla ett djur, och hon brydde sig inte l?ngre om var. Andra hade f?rmodligen f?llt flera omg?ngars byten vid det h?r laget.


    Speciellt Renald. Han kanske var vek med spjut, men grabben hade gjort en b?ge och han var larvigt skicklig med den. Han brukade alltid skryta om hur farlig han skulle vara om han fick n?got riktigt att skjuta med ist?llet f?r hans hemgjorda leksak. Leksak eller ej, var g?ng Virvid sett Renald i baracken hade hans ryggs?ck varit fylld b?de inuti och utanp? med harar.


    Under soluppg?ngens f?gelkvitter r?rde hon sig mot det omr?de som hon aldrig betr?tt f?rut, det f?rbjudna omr?det. Under marschen h?ll hon hyfsad vaksamhet mot konturer i fj?rran. Hon var inte j?ttefokuserad; en vecka hade passerat utan en f?rsk r?djurslort. Hon dagdr?mde om hur hon v?lkomnades som vinnare i byn. Scenen var tydlig. Med nytt spjut i ?kta st?l och flera magiska stenar i l?derpungen stod hon stolt redo framf?r Skyskred, byns h?vding. Skyskred log, klappade henne p? axeln och sa ¡°V?l jobbat Virvid! Du ?r v?rdig att f? l?sa ur den heliga tr?ningsmanualen¡°


    You could be reading stolen content. Head to Royal Road for the genuine story.


    Hon ?lskade att bli sporrad till att bli n?gon, n?gon med makt, n?gon som kunde g? omkring i byn, inte bara accepterad, utan ?ven respekterad. Virvid var inte d?r ?n, hennes tre mest avg?rande ?r i livet blott b?rjat. F?rst efter skulle hon ens bli v?rd att kallas vid sitt namn. Men en dag, d? skulle hon inte se upp till n?gon.


    Hon n?rmade sig ett ?ppnare skogsparti med fler ungtr?d ?n fullvuxna. Tv? st?rre tr?d l?g en bit framf?r henne. Ett av dem hade n?bara grenar.


    Att ha koll p? kl?ttringsbara tr?d kunde skilja mellan liv och d?d. Det hade hennes tr?nare sagt en g?ng, och Virvid hade numera sv?rt f?r att g? f?rbi ett tr?d utan att utv?rdera det ur kl?ttringssynpunkt.


    Hon sm?g lugnt vidare. Vid det h?r laget var hon utan tvekan p? f?rbjudet vatten. Hon sm?g smidigt, som rinnande vatten, tills hon stelnade till i alla fall. Adrenalinyrsel kom som ett slag mot br?stet.


    ¡°Psst,¡± viskade en dold k?lla. Hon vred sig en tiondels cirkel, spjut reflexivt h?jt till kastl?ge. Hon hade inga planer p? att l?ta n?gon rapportera henne.


    Hon tog ett par steg fram?t, redo att g?ra sig av med den andre fuskaren i n?rheten.


    ¡°Stopp, stopp, STOPP,¡± tonen blev nerv?s. Den h?r g?ngen hade hon h?rt tillr?ckligt f?r att lokalisera k?llan. Beredd att riskera allt och kasta spjutet, gick hon fram n?gra steg, ingen id¨¦ att smyga l?ngre.


    ¡°HELVETE! Stopp F?LLA! Det ?r en f?lla framf?r dig helvete!¡± lj?d r?sten. En rish?g prasslade till och en l?derkl?dd, ungdom gjorde sig synlig, h?nderna h?jda i en medlande position. Han hade rufsigt r?dblont h?r. Det matchande fjunen p? hans dubbelhaka. Lika vilt som h?ret var fr?knarna p? hans runda kinder.


    Virvid hade aldrig sett honom f?rut. En fredl?s! Ingen tvekan om saken; han var inte fr?n hennes barack. Skyskred och barackm?stare Ek hade tydligt f?rd?mt alla som vistades p? deras mark. Hundra po?ng, det var vad man fick om man avr?ttade n?gon av de trol?sa banditerna.


    Hon gick fram?t lite till f?r att garantera en s?ker tr?ff.


    ¡°Sviish-TSSHACK!¡±


    N?gon slog henne bakifr?n, hennes spjut fl?g ur handen.


    Hon f?rs?kte huka p? sig f?r att snabbt plocka upp spjutet, det gick inte, n?gon h?ll fast hennes ryggs?ck och tryckte den ?t sidan. Best?rt v?nde hon sig om, kniv i hand.


    Fast i hennes ryggs?ck var en krattlik anordning. Hon hade aldrig sett liknande. Fyra mindre p?lar satt f?sta p? en den gren som sm?llt in i henne bakifr?n. Hade hon inte haft en tjock hjortf?ll i ryggs?cken skulle hon troligtvis blivit spetsad.


    Hon d?k ur ryggs?cken med en kullerbytta. Innan hon rest sig f?rdigt var hade hon redan spjutet riktat mot fr?mlingens br?st. I r?relsens hast hade det tr?ngt igenom l?derv?sten.


    ¡°Aj¡­ Vad, vad h?ller du p? med?¡± sa den mannen, fryst i sin position.


    ¡°Ge mig en anledning till att inte d?da dig h?r och nu!¡± rabblade Virvid efter en kort stunds tanke.


    Den fete killens blick for osynkat mellan henne och den spets som f?rmodligen tr?ngt en bit in i br?stfl?sket.


    ¡°Ehm, jag r?ddade dig? Kan du vara sn?ll och dra ut din ?verdimensionerade pinne?¡±


    Virvid rynkade p? pannan. En bit bort h?rdes ett dovt knak av en bruten kvist. R?dda? Vore det inte f?r hennes tur s? hade hon precis d?tt till mannen framf?r henne. Hon var hyfsat s?ker p? att han hade beg?tt en hyfsat of?rl?tlig handling f?r att g?mma sig i det f?rbjudna omr?det. Om inte, s? var det n?stan v?rre om hon inte dr?pte honom. Antingen var han en of?rl?tlig bannlyst, eller en potentiell skvallrare. Ingetdera talade till hand f?rdel.


    ¡°Du r?ddade mig inte alls, ge mig n?got b?ttre,¡± hon visste inte varf?r hon pratade med honom. Att ta en m?nniskas liv var inte s? enkelt som hon f?rest?llt sig.


    ¡°Det kanske var mitt fel, men jag r?ddade dig visst... Se! Hade f?llan tr?ffat dig nu hade jag hj?lpt dig igen. Varf?r.. ¡±


    Virvid m?ttes av en tom blick. F?rstod mannen mitt emot att fr?gade efter en anledning till att trycka in spjutet djupare och inte tv?rtom?


    Hon stirrade p? mannen och f?rs?kte f?rst? varf?r hennes perfekta logik saknade makt ?ver hennes handlande.


    ¡°Lyssna, kan inte du och jag bara l?ngsamt g? ?t varsitt h?ll? Det finns inga f?llor bak?t, de ?r all¡­¡± han avbr?ts av en till kvist som br?ts. Denna var n?ra. F?r n?ra.


    ¡°Helvete j?vla... Inte konstigt att r?djuren h?llt sig borta,¡± svor han, stirrandes ?ver Virvids axel. Han b?rjade backa bak?t. Virvid synade med en kvick blick ?ver axeln, men snabbt v?nde hon sig om. Tre p?lsbekl?dda skepnader hade smugit sig fram bakifr?n.


    Hon greppade h?rt om spjutet och gjorde ett kvickt utfall. Snabbt fram, snabbare tillbaka. Ett ylande h?rdes fr?n det fr?mre av djuren.Trots f?rv?ningen hade hon reflexm?ssigt skapat avst?nd till dem. Varelserna framf?r henne var som hundar, fast st?rre, mycket st?rre. En beskrivning om Ulvars utseende gick igenom hennes huvud.


    Hon backade f?rsiktigt. Med undantag f?r f?r den ulv hon lyckats g?ra f?rbannad, verkade de andra vara mer intresserade av den fetare, mindre bev?pnade m?nniskan bakom henne.


    ¡°Sviish-TSSHACK!¡±


    En ?ngestfyllt gn?ll fyllde luften. En av dem tj?t f?rtvivlat efter att ha g?tt in i en till f?lla. Tjutet blev ett startskott f?r de b?da andra.


    Ulven framf?r Virvid hoppade upp mot hennes ansikte, munnen ?ppnades i farten. Virvid hoppade instinktivt bak?t. Hennes blick hade varit fokuserat p? ulven, och hon hade m?rkt n?r den tagit ansats. Hon var lika snabbt som ulven, men hoppet bak?t gav henne mer tid att reagera. Tacksamt ?ppnades ulvens mun allt mer. Desto n?rmare den kom, desto mer ockuperade den hela Virvids sinne. Med oklanderlig fokus riktade hon spjutet mot ulvens mun och rotade sin balans mot marken.


    Utan ett tjut spettade ulven sig sj?lv p? hennes spjut. Hon h?ll kvar i besten f?r att s?kra sitt avst?nd ifr?n den, men det visade sig snart on?digt. Ulven lade sig ned stilla efter ett tyst rosslande.


    Virvind drog ut spjutet och v?nde sig mot de andra. Blicken sp?nd till tusen. Hon avslutade snabbt ?ven den sn?rjda ulven. Den sista ulven lade vid den h?r tiden m?rke till sin nyblivna ensamhet. Den v?nde sig ifr?n det tr?d tjockisen kl?ttrat upp i. Utan f?rvarning brast den ut i galopp, bort ifr?n m?nniskan med den stora pinnen.


    ?vning nummer tre: Kast mot djur som springer iv?g i rak linje. Det var en av Virvids favorit?vningar. Inte f?r att den var l?tt, utan f?r att den vara hyfsat realistisk¡­ och f?r att hon alltid slog Elbard i den.


    Den flyende ulven drog en kullerbytta ?ver sig sj?lv n?r den snubblade i sin galopp. Den f?rmodade balansen hade troligtvis n?got med spjutet som utan f?rvarning tr?ngt sig igenom dess buk. Virvid b?jde sig fram?t f?r att ta spr?ng emot den.


    ¡°V?nta, spring h?ger f?rst, f?lla framf?r dig!¡±


    Fokuserad p? bytet, men inte heller d?v, rundade hon f?llan som n?mnts. De var ganska sv?ra att missa om man faktiskt visste hur de s?g ut. I alla fall om man ocks? hade sinnet fritt fr?n byten att jaga.


    Vid det h?r laget hade spjutet lossat ifr?n ulven. Den tj?t n?got fruktansv?rt, men lunka fram?t, det kunde den fortfarande. N?r den s?g Virvid n?rma sig brast den ?ter ut i galopp.


    Den skulle inte klara sig v?ldigt l?ngt, men med dess snabbhet skulle den ?nd? kr?va en del sp?rning f?r att kunna ge den n?dast?ten.


    Virvid tog upp sitt spjut igen. Men enkelt standardsp?rande framf?r sig s? var det intensiva i princip avslutat. Hon tog ett ?gonblick f?r att samla sina tankar. Ulven hade stannat n?gonstans bortom sikt och tjutit igen. P? avst?nd d?mpades dess ljud betydligt.


    Virvid ?verv?gde om hon skulle jaga efter ulven p? en g?ng, eller avsluta aff?ren med den fete mannen i tr?det. Detta i alla fall innan hon h?rde nya ylanden svara p? den skadade ulvens tjut. Svaren var m?nga. De som smugit sig p? henne hade f?rmodligen bara varit en flocks jaktpatrull f?r dagen.


    ¡°Skit.¡± Hon v?nde sig ?t och sprang ?ver till tr?det med tjockisen i. Hon var tvungen att agera snabbt.


    Hon hukade sig ?ver de b?da d?da ulvarna och g?mde undan de bollar av livsgl?d de l?mnat efter sig. Sedan skar hon av ett av huvudena och kn?t det till ryggs?cken Det var ingen id¨¦ att f?rs?ka sl?pa med sig resten avdem. Inte nu.


    ¡°Kl?ttra upp i tr?det, om vi sitter h?r tillr?ckligt l?nge b..borde de ge sig av. Jag..jag har ett sten v?rt av t..torkad r?djurssadel, kom upp.¡±


    Perfekt, ?n en g?ng sa han n?got som en vanlig m?nniska skulle ha sagt. Inte alls som de banditer man h?r om i godnattsagor som liten¡­ Aja, f?r ont om tid f?r att vela...


    Hon var inte f?rtjust i tanken, men det var inte som om det n?gonsin funnits ett val ?nd?. Hon h?jde spjutet ?ver axeln f?r att ha ihj?l mannen i tr?det.


    Mannen s?g vad hon var p? v?g att g?ra och roterade snabbt runt till andra sidan tr?det. ¡°Skit¡± Hon kunde l?tt tr?ffa n?gon av hans tr?dkramande armar, men inget annat. Resten av honom var p? fel sida. Om spjutet fastnade i tr?det var det bara att kubba hem?t utan det.


    Hon sprang mot tr?det. Rakt ovanf?r spjutspetsen slank den bannlyste fr?mlingen alltid utom syn var g?ng hon roterade kring tr?det. Grenarna som spred sig ut mellan henne och mannen hj?lpte f?ga heller.


    Ett till tjut l?jd igen igenom skogen. Den skadade ulven hade inte r?rt sig l?ngt, men gruppen ylande som kom till svars var de redan... n?rmre? Hon hade inte tid med det h?r...! Hon drog ?t sig sin sargade ryggs?ck och b?rjade springa. tillbaka, tillbaka hem.


    ¡°Den j?vla¡­ Din¡­! Hoppas att en del av ditt ben ruttnade bort f?r alltid!¡± ropade mannen efter henne, men hon lade d?v?rat till.


    Mannen var nu en annan dags bekymmer. Prio var att komma undan ulvflocken. Det skulle bli sv?rt och utan tid att rota ?tbara saker ut skogen l?ngs v?gen. En dryg dag och natt. Lyckades hon springa oskadd den tiden vore hon s?ker i barackens skydd.

 2. F?rn?denheter

    En droppe svett attackerade h?ger?gat. Det sved, Virvid p?mindes av hur l?nge sedan det var hon badat; svettet sved som det bara g?r n?r var droppe samlats med sina l?nge intorkade kamrater.


    Tack och lov var springandet p? v?g mot sitt slut. Solen var ?nnu en bit ifr?n himmelens topp, men baracken redan inom synh?ll. Hon f?rest?llde sig H?stb?cks min n?r hon lade fram sina varghuvuden. F?rvisso hade den ena vargens livsdroppar blivit upp?tna, men vad gjorde det? Virvids l?derpung var fylld ?nd?.


    Livsdroppar, en hare kunde l?mna efter sig en, om man hade tur. Hade Virvid haft en b?ge skulle hon jagat dem vid brist p? annat, inte f?r att det hade gjort en st?rre skillnad. Skogen var alltid full r?djur, och var s?dant garanterade alltid fem sm? livsdroppar! Lyckades man ta tv? r?djur p? en runda hade man minst tio! Fem stora livsdroppar d?remot, var, imponerande. Det var mer ?n vad en m?nads jakt brukade frambringa, f?r att inte tala p? en enskild runda! Virvid flinade n?jt.


    Bara en stopp kvar innan ett inkasserande vid baracken: Segertr?det.


    Segertr?det var inget m?rkv?rdigt tr?d i sig, det var ett gammalt k?rsb?rstr?d. En kort spr?ngmarsch ifr?n barackerna l?g det. Tr?det hade sedan l?nge g?tt f?rbi sina prakt?r. Virvid hade bara sett det blomma en g?ng, och d? hade k?rsb?ren varit bittra. Hon hade stannat och ?tit dem ?nd?, och efter det var det liksom hennes tr?d. Om hon n?gon stund ville ha en stund f?r sig sj?lv, d? hade det tr?det som bara blivit st?llet att g? till.


    Tr?det hade med tiden blivit n?got mer ?n bara ett tr?d att sitta i. Det var h?r hon tr?nat spjutkast i skymundan. Det var h?r som hon tyst firat sina framg?ngar. Varje g?ng hon f?llt ett nytt djur hade hon ristat dess namn p? tr?det. D?rav namnet: ¡®Segertr?det¡¯. Vad andra gjorde n?r de f?llt ett nytt byte visste hon inte, men f?r henne var det blygsamma ristandet ett perfekt recept p? segerceremoni.


    Ett namn i barken hade blivit en stor sak f?r henne. I tr?dets famn kunde hon betrakta sin lista, k?nna sig stolt ?ver sina framsteg och f?rhoppningsfullt f?rest?lla sig sj?lv rista in namn p? b?de f?rtrollade djur och troll. Det k?ndes alltid schysst.


    Det var l?nge sedan hon haft tid att slappna av, ?n mindre g? iv?g n?gonstans f?r att g?ra s?. Senaste g?ngen Virvid bes?kt sitt tr?d var dagen innan tre?rajaktens b?rjan. D? hade hon svurit att rista in minst tre nya djur i stammen.


    Omkring det gamla k?rsb?rstr?det var en klunga tr?d med sargade stammar. Med en avslappnad r?relse snurrade Virvid sig om ett halvt varv och kastade spjutet bakom ryggen.


    ¡°Katchick¡± Spjutet fastnade i det mest sargade tr?det i klungan.


    Virvid passerade med ett smil p? l?pparna. Konstaterade att hon tr?ffat ungef?r d?r hon t?nkt, och v?nde sig mot det enorma k?rsb?rstr?det. Hon sl?ngde sig vant upp f?r den k?rsb?rstr?dets l?gsta gren. Et tu tre, satt hon p? sin privata tron fyra meter upp. Innan hon ristade in ¡®ULV¡¯ p? det barkavl?sta stampartiet, tog hon en nostalgisk blick p? sina gamla prestationer:


    ¡®HARE¡¯


    ¡®GR?VLING¡¯


    ¡®HJORT¡¯


    ¡®R?V¡¯


    ¡®R?DJUR¡¯


    ¡®VILDSVIN¡¯


    ¡®ULV¡¯...


    .


    ¡°Ulv?¡±, Virvid stelnade av f?rv?ning.


    Hon hade aldrig f?llt ulv tidigare. F?rsta ulvdr?pandet hade hon v?ldigt bra koll p?, f?r det var dagen innan det. Hon stirrade ifr?gas?ttande p? listan. Det slutade inte ens med ¡®ULV¡¯:


    ¡®?LG¡¯¡®?LG¡¯¡®ULV¡¯¡®?LG¡¯¡®ULV¡¯


    ¡®ULV¡¯¡®?LG¡¯¡®ULV¡¯¡®ULV¡¯¡®?LG¡¯¡®ULV¡¯


    ¡®DJ?RV¡¯¡¯D?¡¯¡®ULV¡¯¡¯TROLL¡¯¡®ULV¡¯¡®DJ?RV¡¯¡®DJ?RV¡¯


    ¡®?LG¡¯¡®ULV¡¯¡®?LG¡¯¡®?LG¡¯¡®ULV¡¯


    ¡®?LG¡¯¡®?LG¡¯¡®?LG¡¯¡®?LG¡¯¡¯D?¡¯


    ¡®ULV¡¯¡®DJ?RV¡¯¡®ULV¡¯¡®ULV¡¯


    ¡®V?TTE¡¯¡®?LG¡¯¡®?LG¡¯


    ¡®N?GOT FEL¡¯


    ¡®?LG¡¯


    .


    .


    ¡®?LG¡¯


    Virvids ?gon fr?s vid?ppna.Hhennes hemligaste plats var avhelgad, f?rst?rd! Vid sidan av hennes egna inristningar var det fullproppat med ulvar och ?lgar, inristade snett, kors och tv?rs och ibland ?ver varandra. F?r?varen hade till och med t?ljt ur djupa hack ur den tidigare perfekt sl?ta ytan.


    K?rsb?rstr?dets heliga lugn var f?rverkat, ersatt av ett kliande obehag.Hon hoppade ned p? marken f?r att omedelbart bege sig, men gick inte l?ngre ?n ett dussin steg.


    Med ett fnyst kl?ttrade hon upp i igen. N?gon hade f?rst?rt hennes tr?d, men det skulle inte hindra henne fr?n att rista in ¡®ULV¡¯ en g?ng p? riktigt. ?ven om de andra ristningarna var falska, s? skulle hon sj?lv och gudarna veta att det satt ett ¡®ULV¡¯ inristad i tr?det som faktiskt betydde n?got.


    Hon svingade sig upp och drog sin kniv. Hon tryckte den direkt mot platsen d?r hennes riktiga lista slutat.


    ¡°Aaa?rrh!¡±


    Efter n?gra misslyckade f?rs?k att rista in n?got v?rdigt skrek hon till. Stammen precis d?r den riktiga listan tog slut vara s? urholkad och str?v att det inte gick att skriva n?got d?r. Det gick inte ens att skrapa platsen fri, sk?rorna i urholkningen var f?r djupa. Bitter rispade hon ?ver ett annat av f?r?varens tecken och l?t sin ¡®ULV¡¯ ta dess plats ist?llet.


    Med ett hopp landade hon hukad p? marken och sprang hem mot baracken, var steg exploderande med frustration.


    ***


    ¡°FYRA ?R TILL!? men far, det ?r ju j?ttekorkat! Jag sl?r vad, om jag fick b?rja nu, s? skulle jag vinna ?nd?. Varf?r m?ste man v?nta. Jag vill ju bli som dig ju! Det h?r ?r inte roligt,¡± svor en yngling till sin far.


    Han hade ih?rdigt bett om att f? komma med, men n?r han ?ntligen fick f?lja med var han strandsatt.


    Far v?grade l?ta honom provjaga i skogen. Pl?tsligt kom urs?kter. Fara bla, magi bl?, regler blabla. Att alla deltagare m?ste vara sjutton ?r f?r att f? vara med. This story has been unlawfully obtained without the author''s consent. Report any appearances on Amazon.


    Skitsnack!


    Bumling var elva n?r han d?dat sitt f?rsta r?djur. Han var i och f?r sig inte ensam den g?ngen, men hade ett r?djur sprungit f?rbi idag, s? hade det inte hunnit v?nda p? nacken innan den genomborrats av en pil.


    Tre?rajakten var inget som Bumling oroade sig ?ver, det hade till och med farfar Skyblock sagt. Far hade sagt liknande saker, men n?r de v?l var vid baracken var det nejnej, innanf?r palissaden stannar du, som om han var en liten flicka!


    ¡°Son, i var mans liv finns en dag f?r allt. Oroa dig inte ?ver B?rnhilds v?lsignelse, n?r tiden ?r kommen kommer ?ven du att ha en plats bland v?ra storm?n... Men den dagen ?r inte idag, t?m klart resten av salttunnorna s? att du blir f?rdig n?gon g?ng,¡± svarade hans far, Skyskred. Skyskred hade varit v?ldigt formell sedan anl?ndandet. Bumling blev aldrig tilltalad med annat ord ?n ¡®son¡¯.


    ¡°Men¡­,¡± suckade ynglingen uppgivet.


    Veckans resa var f?r f?rn?denheters skull gjord. H?sten var kommen, och det var h?g tid att s?kra vintern. Salt levererades till slaktskjulet, de allra slitnaste p?lsarna skulle bytas ut, r?ttgnagna h?l t?tas, medicinlagren fyllas och v?rmerunorna kontrolleras. Sist men inte minst skulle Flodbj?rn, f? sin ?ltunna utbytt. Extra stark var ?let j?st, annars fr?s den f?r l?tt om vintern, hade n?gon sagt.


    ¡°Underbart grabben! Du anar inte pinan att ha ?ltorka. Pl?tsligt m?ste man bli sparsam och helvete,¡± sa Flodbj?rn leende. Han hade entusiastiskt t?mt sin gamla tunna vid nyheten att den f?tt en ers?ttare. En tr?sk?l blev fylld till bredden. Inget skum, inga bubblor. Ynglingen var r?tt s?ker p? att ?let bytt f?rg sedan det levererats.


    ¡°Ta en klunk, grabben. Det h?r, det ?r fan v?r nations fundament. Spiken som l?ter bj?lken h?lla ihop huset, h?h?.¡± uppmuntrade barackens enda permanenta inv?nare . Ynglingen luktade artigt, men avb?jde snabbt i en dold spasm av ?ckel.


    ¡°Hmm, inte man ?n va?, hrmm, ingen br?dska, du ?r Skyskreds son, oroa dig inte du.¡±


    ¡°Son, kom ut en stund, en kandidat har kommit tidigt!¡± ropade Skyskred ifr?n utsidan.


    Glad ?ver en gratis paus, h?rde Bumling kallelsen. Det fanns nio kandidater p? baracken, Bumling hade inte sett n?gon ?n, hans fars ekipage hade anl?nt sent ig?r och d? hade ingen kandidat ?vernattat.


    In mot baracken gick en l?ng kvinna, hennes ansikte s?g slitet ut, hennes r?ttf?rgade h?r var ihoptrasslat av svett, intorkat lager p? lager. Hennes ?gon stod i upprorsam kontrast mot hennes utmattade ansikte. Hade Bumling inte vetat att hon var en kandidat skulle han tagit henne f?r minst tjugofem.


    ¡°Flodbj?rn!¡± skrek hon. Med en duns landade en l?derpung och tv? stora hundhuvuden p? marken. Sekunden efter l?g kvinnan utslagen p? marken.


    Bumling gick n?rmare sin far. ¡°Vad ?r det f?r po?ng f?r hundar?¡±


    ¡°Huvudena du ser ?r inte fr?n hundar,¡± svarade fadern med ett allvarsamt leende. Ynglingen ryckte till. ¡°?r alla kandidater s?d?r....¡± viskade Bumling. Otroligt!


    ¡°V?l jagat kandidat,¡± prisade Bumlings far, hukandes bredvid den nyanl?nde.


    ¡°Tack, *andetag*, Skyskred?¡± sa kandidaten, andf?dd mellan orden.


    ¡°Varav ...?ran?¡±


    ¡°Din rackare! Vintern ?r p? v?g. Var annars skulle jag komma f?r ?n att se till att ni har det s? att ni klarar er ordentligt?¡± sa Skyskred leende, och blickade mot sin son. Det var s?llan som han pratade s? pass ?mt och respektfullt med n?gon.


    Kandidaten blickade mot Bumling. ¡°Vems... ?r grabben?¡±


    ¡°Han ?r min.¡±


    ¡°Jag visste inte... att du hade... en s? stor son,¡± log kandidaten pustande.


    ¡°Son, det h?r en av v?ra mest lovande kandidater. N?r hon klarat tre?rajakten kommer har hon v?lja namnet Virvid. Kandidat, det h?r ?r min son. En dag kommer han att heta Bumling.


    ¡°Angen?mt,¡± kandidaten var snabbast till svars.


    ¡°Vid B?rnhilds Yxa! Du m?ste haft en riktig jakttur den h?r g?ngen,¡± skrockade Flodbj?rn n?r han ?ppnade l?derpungen.


    Han sl?ngde ?ver den till Skyskred och himlade med ?gonen.


    ¡°Kom in och v?rm dig, du m?ste vara utsliten. ¡°Jag s?tter n?gra rovor p? elden, nysk?rdade ?r de; s?ta som ?l. Vad ska du ha f?r k?tt? R?kte r?djuret fr?n f?rra veckan, annars har vi gott om saltad vildsvinssida¡±


    ¡°Vatten...sn?lla¡± pustade kandidaten. Flodbj?rn fyllde sin, nu t?mda, tr?sk?l i den lokala b?cken. Efter n?gra glupska klunkar satte kandidaten sig l?ngsamt opp, hennes ansikte f?rnyat.


    ¡°Sjutton ?r och kommer redan hem med vargar ensammen. Virvid, du ?r otrolig, ge inte upp p? din resa,¡± log Skyskred, och hj?lpte henne att komma p? f?tter. ¡°H?ng med Flodbj?rn och bli m?nnska igen.¡±


    L?tt besviken b?rjade Bumling r?ra p? sig mot arbetet. Han ville inte lata sig inf?r sin far, nu n?r pausen verkade vara ?ver. ¡°Son, v?nta ett tag,¡± skallade hans far. N?r de andra g?tt in fortsatte han. ¡°Titta.¡± sa han, och ?ppnade upp l?derpungen. Han drog undan den l?ngsamt. Fem stora droppliknande sf?rer lade sig sv?vande utanf?r pungen. ¡°F?rsiktigt, de kan fara med vinden.¡±


    Bumling stirrade betagen p? dropparna. Deras diameter, stor som ett halvt finger, gjorde dem de st?rsta Bumling n?gonsin sett. Han kl?mde f?rsiktigt p? dem. Var droppe k?nndes som ett kokt hjort?ga, de deformerades tillfredsst?llande n?r man kramade om dem. Bumling provade att kl?mma lite h?rdare.


    ¡°Poff¡±


    ¡°Helvete son!¡± En av dropparna hade spruckit. Tio mindre kopior av den fl?g i alla riktningar. N?gra rakt upp. Bumlings far greppade snabbt sin mantel. Han hoppade tv? mannah?jder upp i luften, och sl?ngde en vindst?t ned?t mot marken. En mild, men m?rkbar bris plattade till Bumlings h?r, och tryckte de flyktiga livsdropparna mot marken.


    Efter en tyst insamling log Skyskred emot sin son. ¡°En hemlighet son, du f?r inte ber?tta det f?r n?gon, inte innan du fyllt tjugo...¡±


    ¡±Det jag just gjorde, gjorde jag tack vare just de h?r sm? dropparna.¡±


    Bumling gapade, hans ?gon var bl?nkande som kristaller. Han visste att hans far var fantastisk, men han blev lika imponerad varje g?ng han visade sin B?rnhilds v?lsignelse. Faderns spel f?rsatte ynglingen i trans, och f?rst efter ett tag ins?g han att hans far hade sagt n?got ocks?.


    ¡°Va-sa?¡±


    ¡°... De ?r ett fundament f?r f?r v?r by. Och insamlingen av dem ?r en av de viktigaste rollerna kandidaterna har, vid sidan om att uppvisa sin v?rdighet.¡±


    Storm?nnen i byn var som gudar bland inv?narna. Om livsdroppar var viktiga f?r dem, s? l?t det rimligt att de ?ven var viktiga f?r byn. ?ven om sekretessen kring deras viktighet k?ndes ?verfl?dig...


    Bumling flinade. I framtiden, skulle han i hemlighet beh?lla de livsdroppar han insamlat.


    Dagen gick mot kv?ll, och kv?llsmaten var sedan ett tag tillbaka b?de upp?ten och diskad. Bumling, van att stanna uppe sent, d?dade sin tid med att t?ta h?l i barackens v?ggar. Det var enklare att se dem p? kv?llen, kv?llsfukten vara upplyst av pulserande ljusstrimmor ifr?n insidan.


    Bumling gick mot ett nytt h?l, svagare lysande ?n de andra, ett av de f? avskiljda rummen i baracken. H?let var r?ttskapat; man kunde se sm? skrapm?rken mot h?lets kanter. Han tog en snabb titt igenom det, mest f?r att se vilken v?gg han t?tade, sedan tog han en titt till, och sedan en ?nnu l?ngre titt.


    Innanf?r var badrummet, och i kv?ll hade Bumling ?kt p? jackpot. Innanf?r satt Virvid kandidaten och v?rmde upp badbaljan med en v?rmeruna. Vattnet ?ngade redan mot luften, det var en tidsfr?ga innan kl?der skulle falla.


    Bumling r?ttade till sin position, och f?rberedde sig i tystnad f?r att bli sittandes ett tag.


    ?ntligen lade kvinnan v?rmerunan ?t sidan. Stundens hemliga klimax n?ddes, och hon drog sin tunika ?ver huvudet. Bumling svalde. Det l?t som om n?gon kastat en sten ner i en lerp?l, men ?nd? verkade det g? f?rbi opasserat. B?sta dagen n?gonsin!


    Bumling satt, uppslukad av de mytiska formerna, ?ntligen yppade..


    F?rst efter en god stunds beundrande lade ynglingen m?rke till hur ?rrbekl?dd den besk?dade h?rligheten var. Hennes rygg, hennes armar, ?verallt fanns ?rr av olika f?rskhetsgrad. Bumling betraktade dem en kort stund, men l?t sin fokus snart g? vidare till¡­ viktigare saker.


    Och viktigare blev det; kandidaten reste sig snart ifr?n badet, avsl?jandes en helt ny dimension av ordet baksida. Bumling svalde igen s? tyst han kunde. Det korta stundens fokusskifte avsl?jade ett fruktansv?rt ?rr, strax under den del ivrigast betraktats. Fyra myntstora cirklar av gr?tlik ?rrv?vnad satt parallella under Virvids stj?rt.


    ¡°Tja vad h?nder?¡± fr?gade en glad och alldeles f?r h?gljudd r?st bakom Bumlings rygg.


    F?r en sekund fr?s ynglingen. Inne i badrummen d?k en sv?rtolkad min upp p? den badandes ansikte. Snabbare ?n en svala, stod Bumling upp i stel givakt.


    ¡°Ja, ja , ja , jag t?tar h?l. I v?ggen ass?. Pappa sa det. Jag hittade precis det h?r. H?let ass?.¡± Han fumlade snabbt efter fn?sket han anv?nt som t?tmedel.


    ¡°Fan h?rligt, bra jobbat grabben! Jag har h?rt att vintrar p? baracken ?r h?rda som de ?r. Sk?nt att n?gon ser efter ens rygg. ?r det k?ket du t?tar eller?¡±


    Fr?mlingen b?jde sig snabbt och betraktade h?let. ¡°V?nt¡­¡± Bumling var inte snabb nog.


    Efter en sekund ins?g fr?mlingen det samma och stod rakryggad, han med. Fr?mlingen gav Bumling en djup blick och gick snabbt ifr?n platsen.


    ¡°Tjena kandidat Elbard!¡±. Ynglingen kunde h?ra sin far v?lkomna fr?mlingen inifr?n.


    Bumling spacklade kvickt igen h?let i v?ggen, och bad till Rostr?ll att kandidaterna inte skulle stanna f?r natten.Hans r?st gick, dessv?rre, oh?rd.


    Elbard, en riktig pajas till kandidat. Han hade kommit f?rbi baracken bytesl?s, tv? harar var det enda han had. Sprungit ihj?l dem hade han tydligen gjort, medans andra jagade ulv¡­ Svag. Han sk?ll p? iv?gskr?mda bytesdjur, men det var uppenbart att han bara var f?r pratsam f?r att h?lla sig till sig sj?lv.


    .


    .


    .


    Tre dagar gick snabbt och det var dags att bege sig. Kandidater kom och gick, men lyckligtvis s?g Bumling aldrig av Virvid eller Elbard igen.


    ¡°Far, varf?r bor Flodbj?rn p? baracken? Har det med livsdroppar att g?ra? R?cker det inte med att g? f?rbi ibland och h?mta dem ibland?¡±


    ¡°F?r l?nge sedan, restes, p? riktigt, de h?r palissaderna, och bakom dem stod mer ?n en v?ktare. Men det get Flodbj?rns n?rvaro till tradition snarare ?n anledning.


    Son, hur hade du gillat det, om ingen fanns f?r att se efter dig? Om oflyt som ett infekterat s?r var nog f?r att ta ditt eller en v?ns liv?...¡±


    ¡°... v?ra kandidater ?r viktiga!. Vi beskyddar dem, vi f?rser dem och vi v?rmer deras sj?lar n?r vi kan. Det kan man bara g?ra om man h?r, med dem, p? plats. Och det ?r precis vad Flodbj?rn g?r, och han g?r den trots sin ensamhet. Minns det. ¡±

 3. F?rtrollade stenar

    Elbard andetag blev till mer och mer best?ndiga moln. Intill honom hade han sl?pat g?rdagens byte, v?l undang?mda f?r natten. Med ett behagat fnys t?ppte han f?r den sista springan sin grotta.


    ?ntligen kunde han tryggt rikta sin blick in?t. Grottan han hittat var den st?rsta lyckan han n?gonsin snubblat ?ver. Den kunde knappt husera honom sj?lv, men det var tillr?ckligt, inte f?r att det var n?got som spelade st?rre roll. Grottor fanns det flera att ?vernatta i, men den h?r var den f?rsta som inte hade varit tom...


    Tre?rajakten var h?rd, men r?ttvis. Det fanns mycket som Elbard ogillade med den, med att den skulle vara or?ttvis, det v?gade han inte tycka. Det stora priset, det alla andra siktade p? att vinna, kunde f?rvisso bara n?s av en. Men f?r de som visade sig v?rdiga, var bel?ningar inte knapph?ndiga ?nd?..


    F?r var dussin tjog po?ng insamlade, fanns ett don att v?lja ur herr Eks kista. En skatt, v?rdefull nog att till och med f? ?ldre krigare avundsjuka.


    I barackm?stare Eks skattkista vilade vapen, utsedda av Skyskred sj?lv. Det fanns sv?rd, smidda i ?kta j?rn; fantastiska redskap; b?gar med bj?rnsenor; samt magiska stenar, mystiskt utsmyckade.


    Elbard hade alltid velat ha en magisk sten. Han hade t?nkt ta en som f?rsta skatt, en magisk v?rmesten. De andra kadetterna vara inne p? samma sp?r; bland de ?ldre fanns det ingen som g?tt sin f?rsta vinter utan en v?rmesten. Vintern?tter i det vilda var h?rda och utan eldar spelade det ingen roll om man s? ens gick med en skottk?rra full av f?llar.


    Skakandes om h?nderna tog han fram en kvartsvit sten fr?n sitt b?ltes v?nstra pung. En stickande k?nsla av gick igenom de h?nderna n?r de smektes av dagens f?rsta och enda v?rme. Genom de slutna h?ndernas springor sken ett dovt ljus fr?n den omkramade stenen. L?ngs med dess sl?ta yta fanns vackra m?nster inristade, de sken som solstr?lar genom ett moln. Stenen var det dyrbaraste han ?gde. En m?nad tidigare hade han hittat den i grottan.


    En sten, en magisk sten! Med lite v?lf?rtj?nt tur hade Elbard blivit den rikaste av alla kadetterna. Inte f?r att n?gon annan visste om det ?n.


    Om det inte vore f?r stenen s? hade Elbard fortfarande legat frysande om n?tterna. F?rst n?r han l?mnat in bytet intill sig skulle hans po?ng n? ett dussin tjog.


    Elbard kr?p in i sin f?ll. Han undrade hur de andra hade det, om de k?nde sig lika ensliga som honom, eller om han bara var konstig. Tre?rajaktens ensamhet k?ndes alltid som mest om n?tterna.


    F?r hans del kunde alla lika g?rna jaga tillsammans.


    Han hade fr?gat V?rvind om hon ville jaga tillsammans n?gon g?ng, men hon hade blivit som besatt efter jaktens b?rjan. Hon ?vernattade inte ens i baracken de g?nger hon passerat.


    N?gon som faktiskt ville jaga i goda v?nners lag, var Renald, Elbards b?sta v?n. Tyv?rr var Virvids omr?de mellan Renalds och Elbards. Renald v?gade aldrig passera ?ver.


    Han och Virvid, de var de enda ifr?n Elbards by som hade blivit stationerade p? baracken. B?da var r?dda f?r att bryta jaktens regler. Ingen av dem var beredda tappa minsta po?ng. I alla fall inte genom att bli rapporterad utanf?r eget omr?de.


    Lyckligtvis hade inte Virvid sett honom de g?nger han smugit ?ver till Renald.


    Spelade det verkligen s? stor roll vem som vann alltihop i slut?ndan? S? l?nge det var n?gon av de tre s? skulle Elbard vara mer ?n n?jd.


    V?l utmattad, somnade han snart i sin f?ll.


    .


    .


    Stel och kall vaknade han till. Han kramade till v?rmestenen och k?nde luften i f?llen v?rmas upp igen. Det var m?rkt i grottan, utanf?r likas?. Morgonen var i alla fall kommen, det var han r?tt s?ker p?.


    Han korvade sig i ett f?rs?k att str?cka p? sig utan att l?ta kall luft invadera f?llen.


    Det gick r?tt bra, om man f?rbiser att det var en l?tt oj?mnhet i marken under f?llen. Han skulle j?mna ut den innan han gick ut. Det fanns ?nd? gott om tid innan det var ljust.


    Efter att ha v?rmt upp sig, rullade han ihop f?llen, v?rmestenen som ljus. Redo f?r dagen skrapade han mot oj?mnheten p? marken. Han gillade den h?r grottan. Det var lika bra att g?ra den lite mer hemtrevlig tills n?sta g?ng han var i n?rheten.


    Den torra jorden ?kte lydsamt undan, ?nda tills han skrapade emot n?got h?rt.


    En benbit gjordes synlig, och p? den l?g ett lerigt sn?re.


    ¡°Haha, den h?r grottan ass?, haha!¡± flinade Elbard n?r han tog tag i sn?ret och drog fram en amulett ur marken. Han flinade, n?r han skrapade amuletten fri fr?n lera.


    ¡°Det var som fan, likadan som Smedgars,¡± log Elbard. Medaljongen sken guldaktigt i koppar. Den f?rest?llde en ?lgkrona.


    Smedgar var en annan av hans barndomsv?nner. Om det fanns n?gon som visste hur man handskades med den feta kokerskan intill bryggeriet, s? var det Smedgar. Elbard hade ingen aning om hur, men p? n?got s?tt hade Smedgar lyckats f? tag p? f?rskt bryggerimj?d sedan tolv ?rs ?lder.


    ¡°Mj?d i goda v?nners lag, det vore n?got det,¡± suckade Elbard medans han gr?vde vidare f?r att se om det l?g fler saker undang?mda i grottan.


    N?gon tidigare kadett m?ste ha tappat bort sin grotta. Elbard hade aldrig h?rt n?gon av de ?ldre tala om en s?dan historia, men inte var v?l det s? konstigt. Vem skryter om att de skitit i byxan?.


    Han fortsatte gr?va kring benbiten under amuletten tills han fr?s till. Benbiten var inte en bit, den var intakt. Ett intakt m?nniskokranium.


    Elbard svor till och r?s av obehag. Han hade sovit p? en grav. Vem ifr?n den ?ldre generationen hade f?rlorat sitt liv h?r?


    En skyldig tacksamhet blandade sig med ?ckel. N?r han drog f?rbi baracken skulle han fr?ga herr Ek om han visste n?got om det bortg?ngne.


    Ovillig att forts?tta gr?va eller att ens vistas i grottan sl?pade Elbard sig och sitt f?llda byte ut ur grottan. M?nen var inte ens halv och himlen var t?ckt av moln. Med n?gra famnars sikt in i m?rkret b?rjade Elbard dra sig mot baracken. Ett leende vilade p? hans l?ppar. Idag var dagen han skulle v?lja sin f?rsta officiellt bel?ning.


    ¡°Fan va h?rligt det ska bli att spisa varm mat med andra.¡±


    .


    .


    ¡°Hall?!¡± ropade Elbard och st?ngde d?rren bakom sig. En h?rlig doft av tj?ra, ?l och r?kt k?tt fyllde hans lungor. Mot elden satt en grov gestalt hukad p? herr Eks pall


    ¡°Tjenare kandidat, hur g?r jakten,¡± fr?gade gubben lugnt och vred sig l?ngsamt om.


    ¡°Oh, v?l.. v?l.. bra! Du har f?tt ihop till en skatt va, stiligt jobbat,¡± sa herr Ek och reste sig upp. Kom sitt, ta en sk?l gryta, s? sl?par jag in kistan.


    Eeh, var det ett enkelt tjogdussin eller dubbelt, vilken kista ska jag h?mta?¡±


    ¡°Ett, ett tjogdussin po?ng.¡±


    Elbard rullade ut sin f?ll ifr?n ryggs?cken och drog den om sig. Han m?s i f?rv?ntan, och f?rest?llde sig Renalds reaktion n?sta g?ng de s?gs. Han visste precis vad han skulle v?lja ur kistan.


    ¡°H?r ska vi se,¡± sa gubben och l?ste upp en enorm kista i armerat tr?. Elbard hade inte ens kunnat b?ra den om han hade tio armar.Enjoying this book? Seek out the original to ensure the author gets credit.


    Elbard t?nde ett ljus och b?jde sig ?ver kistan.


    Den var l?ngt fr?n fylld, men inget av inneh?llet var mundant. Magiska stenar l?g i sm? korgar, sorterade p? kategori. Majest?tiska spjut med kolat j?rn i spetsen l?g grupperade intill sv?rd, pilar, och¡­ pilb?gar.


    Elbards blick gick noggrant igenom de olika b?garna. Han tittade efter det Renald brukade tjata som besatt om. ¡°Bl?lila sena till str?ng, ofl?tad...d?r!¡± muttrade han fokuserat och tog upp en b?ge. Den var n?st intill identisk med de andra... allt utom str?ngen.


    ¡°?h, B?ge? Den i r?tr? va?¡± utbrast gubben framf?r honom som om det var det var uppenbart att Elbard skulle v?lja en b?ge. Elbard satte sig och inspekterade sin nya egendom mot elden. I b?ttre ljus kunde han se att den, precis som gubben sa, var gjord i r?tr?.


    Herr Ek gick iv?g och kom tillbaka med tv? krus ?l och r?ckte ?ver det ena


    ¡°Till Renald va?¡± sa gubben med en s?ker, varm ton.


    ¡°Wow, hur, hur visste du det?¡±, undrade Elbard imponerat.


    Gubbens hand gav Elbard n?gra kraftfulla klappar p? axeln och stannade d?r. Han fortsatte:


    ¡°Du vet, jag gillar er kadetter som g?r saker f?r andra... N?gon dag kanske... du ?r stark nog att hj?lpa till lite i baracken h?r med mig, h?h?.¡±


    Gubben gick ?ver till att tjata om en massa osammanh?ngande saker om hur ensligt det var att vara v?ktare p? baracken, och att han tyckte att kadetterna borde bes?ka oftare.


    Efter ett tag blev det lite obehagligt att ha den ?lluktande gubben h?ngandes ?ver sig. Elbard stack ut f?r att pissa. Han hoppades att andra skulle komma snart; han k?nde aldrig sig lika bekv?m med den ?ldre generationen som han gjorde med j?mn?riga.


    .


    .


    En l?ngre tid gick framf?r elden. Elbard smuttade n?jt p? sitt fj?rde krus ?l. Hur m?nga krus gubben hade svept var ett mysterium, men till Elbards f?rdel var det. De satt och spelade krasse, ett br?dspel. Gubben hade insisterat p? att f?rloraren skulle klunka ett krus, och vid det h?r laget var det f?ga utmaning att se till att den personen blev just herr Ek sj?lv.


    ¡°Sviiish, BANK!¡±


    D?rren ?ppnades och st?ngdes med en sm?ll. Innanf?r den stod en v?lnad, h?r spretandes i alla riktningar. Det var Virvid.


    ¡°Tjaaa!¡± ropade hon, h?gt och n?jt. Sekunden dr?mde hon ner ett r?djurskadaver p? golvet. Tjejens styrka var imponerande; var hon en fot l?ngre s? hade Elbard k?nt sig vek i n?rheten.


    ¡°Ssschaaaaa! G?r jakten bra o ssch???¡± halvskrek gubben tillbaka.


    ¡°Dubbelt tjogdussin med den h?r stackarn, dags att dra fram den stora skattkistan gubbe lilla,¡± flinade Virvid.


    ¡°J??klar! Hur mycket har du legat i?¡± Elbard st?llde sig upp. Han var bortom imponerad.


    ¡°Tjena Elbard!¡± flinade hon och gick snabbt efter gubben mot kistorna.


    En stund senare satte hon sig bredvid Elbard vid eldstaden. N?jt jonglerade hon med en ljus blank sten. Varje g?ng den landade i hennes hand spreds ett kraftfullt sken. Elbard kunde k?nna hur luften ?nda bort till honom blev varmare. I kombination med eldstaden k?ndes det som att bastu.


    ¡°J???vlar va stark.. ?r det¡­ ?r det en lila v?rmesten?¡±


    ¡°Ar?, man har v?l legat i,¡± flinade Virvid.


    De kikade p? Virvids v?rmesten en l?ng stund. Fri fr?n annat att g?ra, och med en annalkande kv?ll fanns det inget som hindrade dem ifr?n att beundra n?got magiskt. Till och med Virvid stannade kvar en stund.


    Virvids sten verkade inte varmare ?n Elbards, men omr?det den v?rmde upp var enormt i j?mf?relse.Hans kunde bara v?rma upp luften en fot omkring honom. Tillr?ckligt om man l?g ihopkurad under en f?ll, men inte mer.


    ...¡°H?r g?r det med din egna sten, har du f?llt nog med djur ?n?


    ¡°H?h, han¡­.???h... tog precis en b?ge preschis, haha,¡± utbrast gubben, vaknades fr?n ingenstans.


    ¡°Va!? Elbard, du ?r ju seri?s med jakten!? Vafan hade du t?nkt att g?ra hela vintern? Stanna i baracken och spela krasse? Virvid stirrade p? honom som om han precis stekt en fisk och gl?mt att rensa den.


    ¡°Jomen fffan, killen ?r r?tt seri?csh ass?,¡± sa gubben .


    ¡°Vilken vinter ?r det den... idag f?reschten? andra,¡­ v??eenta det ?r f?rst...a? Grrrabben, du tar aldrig b?gen f?rst serru! ...Fattaru? Du brukar inte ass?.. s?h?r. Du brukar ta¡­ en schten f?rscht sch?rru, en schten!.¡±


    Gubbens blev snart imponerande osammanh?ngande. Tillsammans med oron, eller snarare idiotbetraktandet ifr?n Virvid fick det att klia i Elbards v?nsterhand.


    Men en kvick r?relse drog han fram sin egna v?rmesten. Den sken blygsamt i skuggan av den Virvid h?ll i.


    Virvids ansikte bleknade. ¡°Och du.. och du sa att jag l?g i h?rt!¡±


    Den vinnarskalliga tjejen verkade minst sagt hotad s? fort den for fram.


    ¡­¡±Det ?r lugn, jag hittade den.¡±


    Gubben ryggade till och greppade Elbard med b?da h?nderna. F?r Elbard k?ndes det som att vara fastkilad mellan tv? berg. Med en m?rkare och vaknare ton ?n tidigare mullrade gubben:


    ¡°VEM gav dig den!!?¡±


    ¡°Va, den... ingen! Jag hittade den.¡±


    ¡°DIN PUNG!¡± mullrade gubben vidare. Innan Elbart greppat orden k?nde han sina byxor falla. Herr Ek hade dragit av b?da l?derpungarna ifr?n b?ltet, utan h?nsyn till vems byxor som ?kte av i farten.


    ¡°VAR ?R HAN!!? gubben mullrade inte l?ngre, han skrek.


    Han blickade ?t sidan mot Virvid, sen, utan f?rvarning, slog han henne medvetsl?s i ett enda slag.


    Han v?nde sig ?ter mot Elbard.


    ¡°VAR ?R HAN!?!¡± upprepade gubben, h?gt nog att det kittlade i Elbards ?ron.


    Han hyttade sin n?ve emot Elbards ansikte. I n?ven var en amulett. Den f?rest?llde en ?lgkrona, materialet var koppar.


    Elbard var chockad. Vad skulle han s?ga?


    ¡°?r du tyst ett andetag till s? sl?r jag dig s?nder och samman F?SCHT?R DU!?!¡±


    ¡°VAR ?R HAN!!?¡±


    ¡°Jag¡­ Herr Ek, jag f?rst?r inte. Vem pratar du om?¡±


    Elbard b?rjade bli r?dd p? riktigt. Han satt ?terigen fastkilad mellan h?nder h?rda som sten.


    ¡°ATT DET SKA VA S? J?VLA SV?RT ATT FATTA att vi pratar om SMEDGAR!!!¡±


    ¡°VAR!¡±


    ¡°G?MMER!¡±


    ¡°HAN!¡±


    ¡°SIG!¡±


    Elbard tittade best?rt emot den utslagna Virvind. Han andades s? fort han kunde ?nd? fick han inte tillr?ckligt med luft. Hans periferi b?rjade m?rkna. Om det inte vore f?r herr Ek s? skulle han falla till golvet.


    Den monstru?st starke gubben grymtade l?ngsamt i hans ansikte. I Elbards halvvakna v?rld fanns fanns inget kvar att se, m?rkret tj?t ett ilande tjut, bed?vande nog att blockera till och med gubbens skrik. Det enda som fanns, var stanken av murken ?l och oborstade tandgluggar. Det var det sista Elbard m?rkte innan han svimmade.


    ***


    (N?gon timme innan)


    Strax innan nattens fall n?dde Renald fram till baracken. Knutna till hans ryggs?ck var tio harar. Elbard och Virvid s?g ned p? harjagande, de hade vanf?rest?llningar om att vara st?rst, starkast, spjutigast och d?rmed ¡®b?st¡¯. Sedan Renald b?rjat tr?na b?gskytte hade de b?da drivit med honom.


    Oavsett vad andra tyckte, eller l?tsades tycka, s? var harar var b?de enkla och bekv?ma att skjuta. Det var s?llan som de ens sprang iv?g n?r de blivit tr?ffade. De dog p? en g?ng, hur bekv?mt som helst. I alla fall om man var bra p? b?gskytte, och Renald var en dj?vulskt bra skytte, i alla fall enligt sig sj?lv.


    Tyst sm?g sig Renald fram till ena baracken och kikade in genom en v?ggspringa. D?r satt tre personer. Herr Ek, Virvid, och hans b?ste v?n, Elbard.


    Virvid jonglerade med n?gon sten och de andra verkade lyckligt berusade. Speciellt gubben. Virvid¡­ Idag hade Renald dragit jackpott. Det fanns fyra tjejer i omr?det, men utav dem var Virvids n?rvaro den s?llsyntaste, d?rav ?ven synen av vad som var under hennes kl?der¡­


    Med invand skicklighet sm?g sig Renald till andra sidan av huset, badrummssidan.


    Tricket var att ha kikh?let redo innan n?gon gick f?r att bada.


    Ett par m?nader tidigare hade n?gon snorunge t?ppt till det med en massa v?lh?ftande material. Lite val v?lh?ftande, tyckte Renald, och snart hade h?lets igenpluggning bytts ut mot en mycket b?ttre avmonterbar variant.


    F?rv?ntansfull, och f?ga nerv?s stod han emot v?ggen. Nu g?llde det bara att v?nta, brallorna halvt uppkn?ppta. Ifall n?gon s?g honom, s? hade han precis anl?nt och var precis klar med en bl?st?mning.


    Och v?nta gjorde han. Virvid dr?jde l?ngre ?n ber?knat.Jonglerade hon fortfarande, eller hade Renald kommit f?r sent?


    Sedan kom skriken.


    ***


    Elbard blinkade bort en stj?rnhimmel med ?gonlocken. Han var f?rvirrad, men snabbt kom verkligheten tillbaka till honom. Gubben Ek satt hukad framf?r Virvid och band henne mot en bj?lke. Det kunde inte ha g?tt mer ?n sekunder sedan Elbard tappat medvetandet.


    Han kunde fortfarande inte begripa varf?r herr Ek blivit s? rasande, men han hoppades att sanning och v?lvilja kunde medla situationen med den v?lf?rfriskade barackm?staren. Hade utbrottet n?got att g?ra med skelettet? Var det en gammal v?n till gubben?


    Herr Ek hade snart fj?ttratt fast Virvid. Kvickt svajade han tillbaka till Elbard. Han satte sig hukande och stirrade ned argsint.


    ¡°Uh hmm,¡± rosslade sig Elbard och satte sig upp p? torvgolvet.


    ¡°Jag vet inte vad det ?r som g?r herr Ek s? pass uppr?rd, men stenen, den l?g i en grotta, vid ett skelett. Det ?r sant. Jag hittade den d?r.¡±


    Gubben frustade h?gljutt och m?rkt medans han stirrade p? Elbard, blicken ibland s?nkt, ibland i ?gonh?jd. Elbard f?ljde den och m?rkte att hand sk?rpl?sa byxor ?kt av. Obehagad drog han upp dem.


    ¡°LJUG INTE F?R MIG!¡±


    ¡°Jag sv?r, jag sv?r p? mina f?r?ldrars grav, jag sv?r p? mitt ?nnu ej d?pta namn. Det ?r sant, jag fann den i en grotta.¡±


    Gubbens ?gon ryckte till, sedan st?llde han sig om och b?rjade svaja i en cirkel.


    ¡°Det spelar ingen roll nu,¡± suckade han.


    .


    .


    ¡°DET SPELAR INGEN ROLL!¡±


    Hans tv? bisarrt starka h?nder greppade Elbards axlar och drog honom upp fr?n marken.


    ¡°Vill du bli som hon d?r borta?¡± sa han, och nickade mot Virvind.


    ¡°...nej.¡±


    ¡°Bra,¡± hissade gubben dovt. Hans rossliga andetag v?ste allt h?gre.


    Gubben tog tag i Elbard och b?rjade dra honom mot andra sidan av rummet.


    ¡°Herr Ek.. hur¡­ vad vill du att jag ska s?ga? jag f?rst?r inte,¡± viskade Elbard.


    ¡°Vad jag vill att du ska sch?jja, hmmf...¡± gubben b?rjade skrocka.


    ¡°... Ah, jusschte, det schpelar ingen roll ?nd? grabben, du kan inte minnasch det h?r¡±


    L?ngsamt och svajandes drogs Elbert mot barackens badrum.


    .


    .


    ¡°Schess?, tf?tta dig!¡±


    ¡°Ffffan... idiot, AV MED KL?DERNA!¡±


    Scenen k?ndes s? absurd. Om det inte vore f?r Elberts adrenalinniv?er s? hade han tagit det f?r en dr?m. Om det ?nd? bara vore det, f?r konstigare blev det.


    .


    .


    ¡°B?j dig fram,¡± v?ste gubben, hans b?ltesl?s klickade ?ppet.


    Elbert stelnade till. Han kunde inte, han kunde inte, men demonen bakom honom var s? stark att det ?nd? inte spelade n?gon roll.


    ¡°Din lirra r?TTa, b?j dig fram! Eller ...beh?ver du bli ¡­.utslagen schom vanligt?¡±


    Elbert hj?rta slog h?rdare ?n det n?gonsin hade. Det spelade ingen roll l?ngre hur pass stark monstret Ek var, det var dags att kubba.


    Bakom honom h?rdes gubbens hissande andetag allt h?gre och h?gre tills de n?dde ett crescendo av demonisk rossel. Det fanns inte tid att t?nka, Elbard v?nde sig om mot d?rren. Framf?r den l?g herr Ek p? golvet. I hans strupe satt en pil, under den pumpades golvet fullt av blod.


    ¡°Jag sa ju att du ?r en idiot som snackar skit om pilb?gar ¡±l?d en bekant r?st utifr?n.